A A Gill vs Stockholm

Två traditionella restauranger som jag gärna skulle vilja, och hoppas, återvända till är Pelikan och Prinsen. Pelikan, med det stora eleganta och funktionella rummet med tilltalande väggmålningar, enkel meny och Sveriges bästa servitris. Blondinen valde fläsklägg, liksom de flesta andra i matsalen. Jag åt köttbullar som nu blivit den måttstock som jag kommer att väga alla andra köttbullar mot.

Och Prinsen, ett varmt och bohemiskt ställe med en trivsam och anrik atmosfär. Jag gillade särskilt att ett bord stod upphöjt som fönsterskyltning. Ett par attraktiva kvinnor hade placerats där för att lura in hungriga män. Jag åt en bra sillbricka och en wallenbergare, en stor förbättring av vilken hamburgare som helst, med lingon, som resten av världen naturligtvis aldrig får äta.

http://www.dn.se/pa-stan/gulddraken/a-a-gill-synar-stockholm-fran-vardslosa-troll-till-vagad-minimalism

Jag klipper in detta för att Pelikan är en av mina favoritkrogar, men ät inte bara där, ta en öl – konversera med folk, flirta med damer/herrar inför kvällens skumma timmar, känn på ett genuint söderhak långt från flåshurtiga inneställen.

E-Types svar: http://www.dn.se/sthlm/e-type-efter-krogkritik-rom-byggdes-inte-pa-en-dag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s